Eftersom jag antar att det inte har undgått någon att Eurovision Song Contest i vår kommer hållas i Malmö Arena, så hoppar jag presentationen av evenemanget (och alla som tror att grannen Emporia kommer kunna hålla sig från att spela upp Loreens vinnarlåt i egen tappning räcker upp en hand).
Hur som helst känner du garanterat till programidén. Varje värdland ska till alla buds stående medel försöka bräcka sin föregångare. Och varje deltagande land skickar valfri artist/underhållare/lekfarbror till tävlingen. Där syns hen först i en stel och generaliserande reklamfilm för värdlandet, innan hen tar sig an att framföra sin nations bidrag utan livemusik. Vykort kallas det på eurovisionspråket.
Slakten av James Bond.
Jag minns hur den slitna ”shaken not stirred” mitt i Bond-rullen Casino Royale slaktades fullständigt när James själv – halvdöd efter sin egen hjärt- & lungräddning i bilen – tar sig in och beställer sin Vodka Martini. Och när han på frågan om hur han vill ha sin drink svarar ”Does it look like I give a damn?”.
Kanske lite av ett helgerån. Men det var tillräckligt för att väcka liv i den gamla trötta agenten.
Precis så här hade Eurovision kunnat bli i år igen.
Men inte då.
Produktionsbolaget Camp David har anlitats för årets vykortsuppdrag, och de gör precis som man ska göra när något blir stelt och tråkigt. De slaktar kossan.
Den här gången skippar de alltså att placera spanjacker på Öresundsbron, finnar i Pildammsparken och tyskar på centralstationen. Istället får varje bidrag själv visa upp sitt eget hemland och sina fantastiska smultronställen där. Genialiskt.
Kan det här vara en av sakerna som faktiskt ger lite syre åt en i övrigt något tröttkörd och sönderkommersialiserad produktion. Eurovision blir lite bak-och-fram, skulle man kunna säga.
Häng med mig på Facebook så missar du ingenting som händer här på bloggen.
Blogginlägget om Eurovision är inlägg #025 i #blogg100.
