I helgen gjorde jag något av det roligaste jag har gjort – jag körde Cykelvasan. 95 kilometer i skog, på asfalt, på grusvägar, uppför, nerför, i lera, på gräs, och över broar. Men framför allt var det i Dalarna.
Säg Dalarna och hälften ser Robert Gustafssons karikatyr av Tony Rickardsson från Idrottsgalan 2003 framför sig. Men det finns något mer. Något som fick mig att fullkomligt rysa vid startlinjen i lördags. Kanske var det nervositeten i magen som gjorde sig påmind. Eller så var det att Vasaloppet till sitt 75-årsjubileum 1999 satsade på att skapa något mer än bara sitt namn – de skapade en ljudlogotyp.
En ljudlogotyp, vad är det? Kort och gott en ljudsnutt som bygger ett värde, på samma sätt som en vanlig logotyp får mig att associera vissa värden med ett varumärke. Är det nödvändigt? Kanske inte. Men i just det här fallet har Vasaloppet lyckats skapa något som, enligt briefen till produktionsbolaget Soundbox, skulle förmedla prestation och upplevelse, tidlös folkton i kombination med modern sport, en melodi som ger känslan av både fäbod och olympisk prestation, samt tilltala både unga och äldre.
Omöjligt uppdrag att göra detta i en enda ljudlogotyp? Inte alls. Musikstycket gav mig rysningar vid starten. Och fortfarande ett par dygn senare återupplever jag solen, det gröna gräset, alla människor, och den fantastiska stämning som rådde på startplatsen i Berga By i Sälen när jag hör Vasaloppets egen ljudlogotyp. Jag lyfter på hatten åt ett enastående arrangemang, men också ett lika enastående varumärkesarbete.
