Är man en man eller är man bara jag?

Den senaste tiden har jag upptäckt att fler och fler använder ordet ’man’ när de i själva verket menar ’jag’. Varför?

Är det på riktigt en styggelse, eller är det bara den akademiska världen som vill generalisera och radera våra personliga tyckanden?

I grunden tror jag det handlar om att vi inte längre försöker kommunicera enkelt. Vi vill så gärna nå fram, så vi gör det onödigt komplicerat istället för att bara skriva (och säga) det så enkelt som möjligt.

Varför tror du att många skriver just ’man’ istället för ’jag’?

Följ mig på Facebook. Då missar du ingenting som händer här på bloggen.

Inlägget om man eller jag är inlägg #015 i #blogg100.

Alla andra inlägg under #blogg100 hittar du här.

https://twitter.com/#!/stjernstrom stjernstrom

Jag tror att genom användandet av ’man’ så gömmer/förstärker du din egen åsikt. Du förklarar helt enkelt att det inte bara är du som tycker/säger/gör utan alla andar också. Du vinklar det från något personlig till en allmän sanning.

”Man brukar skriva såhär…” mot ”Jag brukar skriva såhär..”
- http://www.halderot.se/ Kim Halderot
  
  Det ligger nog något i det. Absolut. Men när det dyker upp meningar som ”då var man hemma igen” så har det knappast med vad andra också är. Eller ”då var man på väg mot Göteborg”.
  - https://twitter.com/#!/stjernstrom stjernstrom
    
    Helt sant. Kanske används det för att det blir vanligare att skriva som man pratar?
http://www.severed.se/ Henrik

Talspråk och en förenkling av språket. Tror också att det känns lite tryggare med ”man” då jag inte behöver förtydliga vem eller vilka. Lagom difust.

Är man en man eller är man bara jag?

Kim Halderot

Sök