Debatten kring varat eller icke varat för ordet hen har fullständigt tagit skruv i dag. Fullständigt. Jag vet inte om det har undgått någon, men spektaklet har sin början i Dagens Nyheters chefredaktörs, Gunilla Herlitz, mejl till sina anställda där hon förbjuder användandet av det.
Jag förstår det.
Hen är i dag för många framför allt ett politiskt ställningstagande. Det är politiskt korrekt att använda hen. Det är så politiskt korrekt att det till och med känns lite skitnödigt ibland. Speciellt när det svenska språket redan har neutrala ord som den, denna och denne. Det blir onödigt just för att det riskerar att stöta bort en stor publik som inte delar värderingen av ordet. Därför känns det som att den säkraste vägen är att låta det förpassas till nyordens återvinningsstation. Åtminstone just nu.
Därmed inte sagt att det bör ligga där för alltid. Tvärtom.
Ord påverkar. Ord kan skapa världskrig. Ord kan förmedla fred. Ord måste få lägga sig och slå rot. Det måste få gro och växa till sig – i lugn och ro. Först därefter är det redo att på allvar tas i bruk. Att tvinga och slå in ord har aldrig varit en särskilt lyckosam väg till övertygande.
Min egen inställning till hen kan mest kan liknas vid en litterär hatkärlek.
Jag hatar det för att det slängs på mig av genusneutrala debattörer. För att min jämställdhetsådra ifrågasätts när jag ifrågasätter ordet. Men jag måste ifrågasätta. Jag bara är sådan. Så har jag alltid varit. Men det är den lilla biten.
Samtidigt älskar jag ordet. Inte för ordet i sig, utan för att det är tecknet på att det svenska språket utvecklas. Och även för att det i många sammanhang låter bättre än sin kusin denne. Det flyter helt enkelt på bättre.
Men ordet är fortfarande nytt. Och det möter motstånd, precis som liksom, typ, aina och para. Det tar tid. Så har det sannolikt alltid varit. Det ska slå rot först. Men en sak är säker, och det är att språket tillhör oss som använder det. Det är du och jag som bestämmer hur det ska se ut. Så hens vara eller icke vara får tills vidare ligga längst upp i återvinningskorgen, redo att plockas fram när tiden är mogen.
Uppdatering 2012-09-11:
DN:s redaktionschef, Åsa Tillberg, har i dag gått ut med en dementi kring uppgifterna om ett förbud. Däremot bör ordet användas restriktivt och tydligt förklaras för läsarna.
